Anna och Eriks berättelse

Det här är berättelsen om Anna och Erik och deras väg till SVPH:s seniorboende

När Anna fyllde 60 ställde hon sig och Erik i lägenhetskön hos SVPH. Det är bra att planera för framtiden, tänkte hon. Genom sitt arbete som socialsekreterare hade hon sett många som blivit ensamma och isolerade efter pensioneringen. Så ville hon inte ha det. Anna ville fortsätta att leva ett aktivt liv tillsammans med Erik och lära känna nya människor.

Nu har Anna fyllt 67 och är nybliven pensionär. Erik, som är fyra år äldre än Anna, har redan hunnit vänja sig vid pensionärslivet och ägnar mycket av sin lediga tid till långa promenader, laga middag till Anna och hjälpa till med barnbarnen, men han saknar ibland kontakten med andra – innerst inne gillar han ju att umgås med människor.

Så en kväll blir de påminda om att de faktiskt ställt sig i kö för seniorboende för många år sedan. Hur var det nu, kanske skulle de titta litet närmare på vad det egentligen innebär. Anna hittar det senaste nyhetsbrevet i datorn och ser att de skulle kunna få mer information om SVPH genom att gå på informationsvisning. Sagt och gjort, hon anmäler sig och Erik till en visning.

Det är en regnig och gråmulen dag som Anna och Erik ska gå på informationsvisning.
– Usch, säger Kalle, ska det verkligen vara nödvändigt att gå dit. Men Anna är envis och en timme senare har de blivit väl mottagna av en boendechef och sitter tillsammans med ett tiotal andra personer i ett vackert och ombonat rum.

Boendechefen berättar om hur SVPH:s seniorboende fungerar. Att det är ett eget boende i hyreslägenhet, men att det viktigaste är den fina sociala gemenskap som finns i de olika anläggningarna och att den bygger på hyresgästernas egna initiativ och önskemål. Hon berättar också om den gemensamma måltiden som ingår i hyran varje dag året runt och nu börjar Erik spetsa öronen.
– Hmm, tänker han, kanske vore det skönt ändå att slippa laga middag till Anna varje dag och få prata med andra människor till middagen.

Gruppen får titta på anläggningen. De går till matsalen, klubbrummen, motionshall, gym, simbassäng och det stora fina sällskapsrummet. De får dessutom se hur en lägenhet ser ut.
– Det viktigaste är inte åt vilket väderstreck som lägenheten ligger, utan att man verkligen vill vara en del av gemenskapen och njuta av umgänget med andra i den här sortens seniorboende, poängterar boendechefen.

Väl hemma igen konstaterar Anna och Erik att det här är precis så som de önskar sig, att få bo i gemenskap med andra seniorer och engagera sig i olika aktiviteter.
– Vi måste titta varje dag om det finns lediga lägenheter att anmäla vårt intresse för, säger Anna och Erik håller med.
– Men, säger han fundersamt, tänk om vi inte har rätt ålder inne. Den där boendechefen sa ju att det var vissa ålderskategorier som skulle prioriteras för olika lägenheter. Vi måste titta på hemsidan och se hur det går till.

Nu har det gått fem månader sedan Anna och Erik var på informationsvisning och plötsligt ser de på hemsidan att det finns en ledig lägenhet för två personer som i första hand vänder sig till åldersgruppen 70–74 år.
– Perfekt säger Erik, vi anmäler vårt intresse för den, vår genomsnittsålder blir ju precis 70 år. Och nu kan vi äntligen börja rensa på vinden och i källaren och om vi får flytta in kan jag gå med i kören och du kanske kan lära dig att spela bridge.

Anna ler och tänker att det är härligt att se Eriks entusiasm med tanke på hur han lät för ett halvår sedan när frågan om annan bostad kom på tal.
Så visar det sig att Anna och Erik har så lång kötid att de är ett av de par som blir inbjudna till visning av lägenheten och får samtidigt mer information från den trevliga boendechefen om vilken förväntan som finns från båda håll, såväl blivande hyresgäster som hyresvärden.

Två månader senare har de sålt radhuset och flyttat in i en liten trevlig lägenhet hos SVPH. De blir genast väl mottagna av en annan hyresgäst som presenterar sig som ”korridorsvärd” och gör dem sällskap till restaurangen där de blir presenterade för bordsgrannarna. Successivt lär de sig att hitta i anläggningen och tar varje tillfälle i akt att delta i olika aktiviteter och arrangemang.
– Det här blev ju riktigt bra, säger Erik till Anna när de går till sängs efter den trevliga Nobelmiddagen i matsalen. Laga vaktel, det hade jag nog inte klarat av och nu slipper jag dessutom att fixa julbord till oss och ungarna.

SVPH