En god historia sedan 1862

På juldagen 1862 samlade Charlotte von Schwerin sina barn och barnbarn omkring sig. Hon hade länge funderat kring ensamma kvinnor och hur deras situation ofta försvårades när de blev äldre. Tänk om man kunde skaffa dem ett eget hem med varma rum, kärlek och omvårdnad. Reaktionen hos barnbarnen blev omedelbar och en riksdaler och 50 öre samlades snabbt ihop. Dessutom bestämde sig barnen för att genast börja sy, baka, snickra och ställa till med dockbasar. Grunden till SVPH var lagd.

Det har gått mer än fem generationer sedan dess och idag lever vi i en helt annan värld än Charlotte von Schwerin och hennes barn och barnbarn gjorde. Mycket har hänt i samhället sedan dess – en ökad välfärd, allmän ålderspension och en förändrad kvinnosituation för att bara nämna några förändringar. Utvecklingen har även påverkat SVPH:s uppdrag och erbjudande. Idag välkomnar vi alla som fyllt 55 år att ställa sig i lägenhetskön och bidra med sina egna erfarenheter för att skapa en god gemenskap och ett aktivt liv med trivsel och trygghet.

Från början var idén att erbjuda rum, mat och gemenskap för ensamma kvinnor. Men mycket av det som styrde verksamheten då finns kvar än idag. Allt vi gör genomsyras av ett stort engagemang. För vår idé, för våra hyresgäster och övriga boende.  För våra medarbetare, för det som har varit, det som är nu och det som ska bli sedan.

Lite mer historia

Pauvres honteux är franska för ”blygsamma fattiga” eller ”skamsna fattiga” med vilket menades ståndspersoner och tidigare välbeställda som hamnat på obestånd. Till en början hyrde sällskapet en våning på Luntmakargatan 7 med plats för 16 äldre kvinnor.

Intresset för inrättningen växte och donationer från bland annat Fredrika Bremer tillkom. 1865 beslöt styrelsen att inköpa den Fritziska sidenvävaregården (även känd som Hazeliushuset) vid Surbrunnsgatan med plats för 28 kvinnor. Och med hjälp av den förmögne kammarherren Wilhelm Alfred Benedicks testamente på 75 000 riksdaler kunde man 1872 utvidga verksamheten genom en första nybyggnad på tomten. Den nya längan som ritats av arkitekten Gustaf Dahl låg parallellt med Sveavägen och rymde 20 rum och kök.

Efter en generös donation av författarinnan Rosaura Carlén lades 1885 grundstenen till en ny byggnad utmed Surbrunnsgatan och Hagagatan. Den ritades av Fredrik Olaus Lindström och innehöll femtiosex rum med tillhörande kök och badrum.

1905 invigdes en nybyggnad på egendomen mot Odengatan. Denna ritades av arkitekten Axel Kumlien. 1924 gjordes en påbyggnad av Ragnar Hjorth. Det Benedickska huset såldes och revs, medan Hazeliushuset skänktes och flyttades till Skansen. I slutet av 1950-talet revs de kvarvarande vårdbyggnaderna i kvarteret Polstjärnan och på platsen restes 1960–62 ett nytt kontorshus.

Idag har SVPH anläggningar i Bromma (Bromma Strand, Nockebyhus) och Fredhäll. Här ryms 550 moderna lägenheter för en eller två personer, från 30 till 90 kvadratmeter, samt ett vård- och omsorgsboende för närmare 70 personer.